Tina Nilsson

Jag var skitirriterad, irriterad över att våran desti-mejl inte fungerar, jag kände verkligen för att kasta datorhelvetet i poolen, men så, helt plötsligt kom jag över en dikt..En dikt min mamma skrev till mig på studenten och 10 sekunder senare var det dåliga humöret som bortblåst. Otroligt!

Hur ska man då beskriva en sån person?
Som sen hon var liten har tatt sig ton
Du har aldrig valt den lätta vägen
Du har alltid kunnat en egen
Men idag är det inget som stör
Att när du var mindre du hade ett jäkla humör
I huvet finns många minnen från förr
Lite sprucket porslin och en söndig dörr
Nu när du tar studenten vill vi gärna se tillbaka
Och jag vet att det är många som på en del av dig fått smaka
Både på tårar, glädje, sorg och problem
och även en bit av ditt diadem
Du delar med dig av en bit av livet
Även det klassiska syskonkivet
Men brorsan har du alltid hållt om ryggen
Så när du började skolan var han en trygg en
Fan ta den som med Stefan ställde till bråk
Då var syrran där direkt som en ilsken vråk
Jag vet ingen som kan ha så många samtalsämnen igång
Samtidigt som du leende sjunger en sång
Nu ska du ut i livet och förhoppningsvis göra det du vill
Jag tror att alla här önskar dig lycka till
Om du någon gång känner att humöret vänder
Gör som förr: stå på händer!


Vill bara tillägga att jag hade turen att redan 1 år efter studenten få göra det jag verkligen drömde om, och det håller i sig! Hur lyckligt lottad är man egentligen med världens finaste familj, världens bästa vänner och världens mest underbara jobb?!