Tina Nilsson

Jag har ett sjukt val framför mig. Det är riktig ångest, men bitarna kommer att falla på plats så småningom, jag lovar. Jag skrev precis en hel jävla uppsats här och när jag sparade det så försvann hela skiten. Fy fan vad jag hatar finska datorer ( ja jag använder Lauras eftersom att jag inte orkar lyfta min tunga bakdel och gå ned på nedervåningen för att hämta min egen)

Hade en riktigt rolig utekväll i Alanya i onsdags och där bjöds det på shotar och drinkar. I går så sov vi halva dagen för att sedan bege oss ner mot stranden där vi sov lite till och sedan hem till lägenheten där vi sov ytterliggare. Jag behöver väl knappt nämna att jag sov hela bussresan hem också. Och för den delen, när i pratar om att sova så kan jag lika bra nämna att jag däckade stenhårt när jag kom hem vid 23.00 tiden. En riktigt härlig day off med andra ord.

Idag jobbade jag 08.30 - 11.30 för att sedan ligga vid poolen och slappa tills att jag skulle jobba klockan 18.00 - 20.30 igen. Nice dag med andra ord. I natt har jag "see in" ca klockan 3.00 och 4.00 och sen hem och sova några timmar innan jag ska ha service 08.30 - 11.00. Efter det så har jag airport, men jag har inte min första pick up förrän vid 15.00 tiden så jag ska nog hinna sova en liten stund innan det. Och ja det låter som att vi sover väldigt mycket, men det gör vi faktiskt inte. Vissa dagar får man passa på att sova lite utspritt medans andra gånger kan du sova en hel natt. Ska stanna i lägenheten i Antalya i morgon eftersom att vi inte har arrival förrän klockan 01.45 och klockan 03.30.

Nu till det viktiga. Jag saknar alla där hemma och det gör inte saken bättre när folk skriver att de vill att jag ska komma hem. Det är redan tillräckligt svårt att vara här som det är. Jag vet inte iheller om jag ska fortsätta att jobba i vinter eller om jag ska komma hem. Riktigt ångest om jag får säga det själv, och det är väl detta som gjort att jag inte riktigt har sökt något till vintern. Men som sagt, bitarna kommer väl att falla på plats till slut.

Nu är Laura finally hemma från Istanbul och hon har varit saknad de få dagarna hon har varit borta. Här nere behöver man en nära vän, och det har jag som sagt funnit i henne. Det jag gillar med oss är att vi kan sitta helt tysta och sedan brista ut i världens skratt utan anledning. I love that girl.

Det är fint när man loggar in på facebook och möts av detta:

Laura Hiltunen says: It is the little moments that counts. For example: When you realize your roomie has been washing your clothes with floor polish. Or when you are on your computer talking to your friends with webcamera on and your roomie comes and talks with your ass "Im Lauras ass", or when you're eating tomato soup and your roomie talks to the cheese: "Melt, god damn MELT!" ♥

Till mitt försvar så kan jag säga att detta golvmedel luktade precis som sköljmedel och dessutom så har faktiskt inte någon märkt det på 2 månader, så det spelar hur som helst ingen roll, men vi har i alla fall en rolig historia att berätta och jag är inte sen med att instämma och skratta lite dumt åt mina små misstag, (okej vi har en jävla massa historier att berätta)

Jag och Laura har även kommit fram till vad vi kommer att fortsätta med när vi kommer hem till våra respektive länder sen.
1. Köra bil som en turk
2. Prata engelska med alla (även om folk inte pratar engelska med oss)
3. Dricka vatten ur en flaska

Vårat huvudsakliga språk här är engelska, så ibland känns det konstigt att prata och skriva på svenska eftersom engelskan kommer lika naturligt, om inte engelskan är mer naturlig nu till och med!!


And as always, i love my family and friends och jag vill att alla skriver ett långt mejl till mig där det står vad ni har hittat på i sommar, jag vill veta allt!!